Oförskämd

Ja.
Jag är nästan oförskämt glad just nu.

Varför? Bra fråga. Jag sover inte, får inte uppsatsen skriven och inte flyttkartongerna packade. Solen studerar jag genom ett fönster och jag har ingen flirt på g och alldeles för lite pengar.

Och ändå.

Fånigt lycklig.

Kan det vara någon slags hjärninfarkt månne...?

Det snurrar i min skalle

Jag måste sluta googla "Biskopsgården". I natt drömde jag att förre hyresgästen lämnat kvar allt sitt skit där och att det kröp djur överallt.

Jag måste sluta kolla områdeskartor och konstatera att det är en helvetes massa träd och skumma områden där jag ska bo.

Jag måste sluta tänka att det kommer att vara skitläskigt att ta sig hem där mitt i natten.

Framförallt så måste jag göra det för att om jag inte gör det så kommer jag aldrig att kunna sova. Och då blir jag garanterat ännu knasigare än vad jag redan är.

Stressad? Jo tack.

En bokhylla urplockad. Fyra lådor färdiga. Och sjuhelsickes mycket jobb kvar. Samt uppsatsskrivande, extrajobbande och tentapluggande. Jag överdoserar. På arbete. Check.

Say what?

Nytt hyreskontrakt.

I tilläggskontraktet står att jag får inte sätta upp en parabol på husfasaden.

Jag vet inte om det finns något samband med att stadsdelen är något av en kulturell smältdegel. Eller?