Jag ringde just till min farmor. Hon hälsade mig med ett glatt: "Jaha, är det Sara, förloraren".
Jag lever med en förhoppning om att det är hennes rumänska språkbakgrund som spelar in. Och att hon menade något i stil med "Sara, det förlorade barnbarnet".
Men helt säker är jag inte...
Jag lever med en förhoppning om att det är hennes rumänska språkbakgrund som spelar in. Och att hon menade något i stil med "Sara, det förlorade barnbarnet".
Men helt säker är jag inte...
Men Sara då.... far och morföräldrar börjar ofta bli lite senila, eller så är de bara elaka för att de är bittra, men vi ger dem det och tänker att vi kan bete oss likadant mot våra barnbarn en gång i tiden.... (förutsatt att vi överhuvudtaget skaffar barn då...)
SvaraRaderaAnnars kan jag ta hand om henne med ;) (känner lite för att slåss om du undrar...)
Haha. Min farmor har lite halvbra koll på svenska uttryck. Hon svänger sig med dem lite som hon tror att de ska vara. Det är fint. Någonstans försökte hon säga att hon saknade mig och var inte alls medveten om att hon utdelade en lätt förolämpning. Farmor är för söt i allt sitt dramaqueenande :)
SvaraRadera